jag har en sorg och saknar massa minnen det finns något inom mig som aldrig försvinner. en obeskrivlig känsla både kärlek och hat. det känns som om livet går tillbaka till samma spår som jag förut hade. jag saknar livet som jag en gång hade men tiden går och allt mer förstår jag. det kommer aldrig tillbaka och jag måste glömma det på något sätt göra mig av med det. det har förändrats och det är inte som det en gång var. allt jag hade planerat det var så det skulle vara jag var beredd på förändringar men antagligen ej hur stora dom var. mina drömmar har krossat något som dom gjorde för längesen men jag hoppas på att bygga upp dom i alla fall hitta hem igen. det är jag och tomheten kvar.