Jag är rädd och du kommer för att skydda mig i från allting. 
Jag är ledsen och du kommer för att trösta mig.
Jag är sårad och du kommer för att laga ihop mig igen.

Jag blev för stenad allting stannade jag vågade knappt andas. Just nu vågar jag knappt tänka, men frågan jag själv ställer mig är ''vad fan hände?''. Jag gråter inte ens, det är precis som om jorden hela universum stannade upp det är just nu bara mina fingrar som går utav sig själv. Hade det varit förut hade jag sprungit upp till mamma och låtit henne hålla om mig, jag hade ringt till mina vänner och bett dom komma över men inte nu mera. Jag kan inget göra jag bara sitter som om jag vore en staty. Jag kan inte ens beskriva känslan jag har inuti mig nu, men tom är jag. Det ända som hörde var när det small till i magen på mig, sidan där det gör ont och nu blev jag rädd nu känner jag i alla fall något. Hade det varit för någon dagsen då jag fick beskedet hade jag aldrig trott att detta skulle hända jag var bara fokuserad på en sak, och precis när jag trodde att bättre tider skulle komma blåstes dom iväg. Nu börjar tankarna komma och det är som jag önskar inte alls hade kommit, men det är dom ända som finns vid mig just nu antar att det är det bästa. Jag pratade med mamma bara för någon timme sedan att när jag mådde som dåligast brukade jag skriva ut, vi skrattade båda åt det och var glada för att det var ett tagsen nu, trodde inte att jag skulle börja skriva igen inte just idag i alla fall. Jag hade varit med om detta innan, och jag hade bestämt mig för att det inte skulle ske igen men det gjorde det för bara ett litet tagsen men så mycket mindre och jag ansåg det som ingenting, men det var en början en början som idag blev till något stort, då jag åter igen ställer mig frågan ''vad fan hände?''. Just nu är jag verkligen helt tom, jag vet inte vad jag ska göra jag har inte den blekaste aningen men ni vet som man brukar säga en godnatts sömn får dig till att åter uppta förståndet, men problemet ligger även i detta jag kan inte sova! Jag har återgått eller börjat gå tillbaka till det normala nu, jag känner i alla fall något värk överallt och jag fryser. Jag kan inte ens säga om jag är arg, sur ledsen inget har jag fått förklarat för mig inte ens på frågan ''vad fan hände?''. Egentligen vill jag bara sitta uppe hela natten för jag vill inte somna och sedan vakna för då vet jag att känslan kommer tillbaka, den dära känslan man lika snabbt vill att den ska försvinna och den känslan som kommer komma är också den som kommer ge mig svaret åter igen blir jag rädd. Jag har så mycket mer som jag skulle kunna skriva, men just nu har jag ont överallt känslan är tillbaka.

Nu har jag fått så många kommentarer om mitt hår, så många ironiska som man bara skrattat åt. Det rimmade ju, häftigt! I vilket fall som helst så tänker jag ge er priset på det eftersom det verkar vara ett jävla tjat. 

Beroende på längd och hur mycket är det olika ifrån pris till pris men i vilket fall som helst får du räkna med att ge någon tusen lapp. Det är lätt att sköta och det jag har ska hålla gå gott som möjligt i drygt ett halvår. 

Mer frågor, jag svarar gärna ;)

Anonym om ÄLSKLING♥!:
vill du visa klänningen lite närmare? :D

SVAR: Det är den närmasta bilden jag har just nu orkar inte ta en ny men man ser rätt bra på denna :)

satt och funderade på konfirmationen, har lite panik köpt nya skor hit och dit och nu kan jag ej bestämma mig om jag ska ha vita eller svarta eftersom älskling kommer i morgon får han hjälpa mig att välja :)

kommer ihåg hur arg jag var på mamma som tyckte att jag skulle gå och konfimera mig men eftersom det hände mycket i familjen just då tyckte jag att det kanske var lika bra att ge gud en chans eftersom jag förut inte haft så stora hopp om honom. jag ångrar inte att jag gick dit, jag har haft jätte kul tillsammans med alla andra som går där. visseligen har det varit segt att gå upp varje lördag morgon tidigt tidigt, och visst har jag somnat flera gånger under lektionerna men kul har jag haft, och mer och mer har jag börjat tro! jag längtar super mycket tills på lördag, att få bekräftelsen och träffa släkt och vänner och själva göra en avslutning med hela konfa gruppen! ni som senare nästa år kommer till att gå konfirmation ni kommer inte ångra er :)

Jag går och grunnar på dig hela tiden, vännen min. Vi har varit ifrån varandra så himla mycket, men hittat tillbaka till varandra, självklart har det inte varit precis som förut men vi har funnits där för varandra. Jag begär inte mycket, bara att vi ska hitta tillbaka i alla fall en liten del utav det vi hade. Har massvis som jag skulle kunna skriva, men jag saknar dig min ängel utan vingar ♥

Snackar med älskling om vad man ska läsa vidare till och vad som händer efteråt. Jag har i alla fall bestämt mig, ska flytta ner till Halmstad i lägenhet och gå samhäll inriktat som lärare. Utbilda mig till lärare, och mest i ämnena svenska, SO och biologi. Hur det kommer till att gå det lovar jag att skriva om när vi är där om jag nu lyckas med detta -.-

hellre veta sanningen än att leva i lögnen.

Den senaste tiden under flera månder, har min känsla att skriva försvunnit totalt något som jag faktiskt var bra på. För bara ett kort tag har ord och meningar bubblat upp i huvudet på mig igen, och nyss skrev jag ett helt A4 papper, känslan har kommit tillbaka igen!