Jag blev för stenad allting stannade jag vågade knappt andas. Just nu vågar jag knappt tänka, men frågan jag själv ställer mig är ''vad fan hände?''. Jag gråter inte ens, det är precis som om jorden hela universum stannade upp det är just nu bara mina fingrar som går utav sig själv. Hade det varit förut hade jag sprungit upp till mamma och låtit henne hålla om mig, jag hade ringt till mina vänner och bett dom komma över men inte nu mera. Jag kan inget göra jag bara sitter som om jag vore en staty. Jag kan inte ens beskriva känslan jag har inuti mig nu, men tom är jag. Det ända som hörde var när det small till i magen på mig, sidan där det gör ont och nu blev jag rädd nu känner jag i alla fall något. Hade det varit för någon dagsen då jag fick beskedet hade jag aldrig trott att detta skulle hända jag var bara fokuserad på en sak, och precis när jag trodde att bättre tider skulle komma blåstes dom iväg. Nu börjar tankarna komma och det är som jag önskar inte alls hade kommit, men det är dom ända som finns vid mig just nu antar att det är det bästa. Jag pratade med mamma bara för någon timme sedan att när jag mådde som dåligast brukade jag skriva ut, vi skrattade båda åt det och var glada för att det var ett tagsen nu, trodde inte att jag skulle börja skriva igen inte just idag i alla fall. Jag hade varit med om detta innan, och jag hade bestämt mig för att det inte skulle ske igen men det gjorde det för bara ett litet tagsen men så mycket mindre och jag ansåg det som ingenting, men det var en början en början som idag blev till något stort, då jag åter igen ställer mig frågan ''vad fan hände?''. Just nu är jag verkligen helt tom, jag vet inte vad jag ska göra jag har inte den blekaste aningen men ni vet som man brukar säga en godnatts sömn får dig till att åter uppta förståndet, men problemet ligger även i detta jag kan inte sova! Jag har återgått eller börjat gå tillbaka till det normala nu, jag känner i alla fall något värk överallt och jag fryser. Jag kan inte ens säga om jag är arg, sur ledsen inget har jag fått förklarat för mig inte ens på frågan ''vad fan hände?''. Egentligen vill jag bara sitta uppe hela natten för jag vill inte somna och sedan vakna för då vet jag att känslan kommer tillbaka, den dära känslan man lika snabbt vill att den ska försvinna och den känslan som kommer komma är också den som kommer ge mig svaret åter igen blir jag rädd. Jag har så mycket mer som jag skulle kunna skriva, men just nu har jag ont överallt känslan är tillbaka.