varje dag så frågar ''de'' hur jag orkar, hur jag egentligen står ut. nu kan alla svaret på det. när ''de'' frågar mig är mitt svar alltid detsamma ''det gör jag egentligen inte'' och så ett litet leende på läpparna för att förtränga bort tårarna som är på sin väg. jag vet vad som måste göras, eller vet jag egentligen det i vilket fall som helst så är jag rädd för att göra fel. rädlsa och ensamhet det är min största fiende.